LSJ
4
ἐπιδιδόναι ἑαυτόν give oneself up, devote oneself, τινί to one, Ar. Th. 213, cf. Luc. Peregr. 13; εἴς τι SIG 495.124 ( Olbia, iii B.C.), cf. Hdn. 3.4.1; εἰς πᾶν τό σοι χρήσιμον ἐμαυτὸν ἐ. UPZ 62.9 (ii B.C.); also (sc. ἑαυτὸν) ἐπιδιδόναι εἰς τρυφήν Ath. 12.525e; εἰς ὑπερηφανίαν Nymphis 15; ἐ. ἑαυτὸν τῇ πνεούσῃ Luc. Herm. 28: abs., ἐπιδόντες ἐφερόμεθα ran before the wind, Act. Ap. 27.15.
to be heavy in the head, drowsy, τὴν κεφαλὴν κ. Arist. PA 653a14; [ ἰχθύδια] κ. ὑπὸ τοῦ ψόφου bewildered, Id. HA 534a4; stagger as one drunken, Ph. 2.123; τῷ σώματι κ. καὶ σφάλλεσθαι Plu. Art. 11, cf. Ant. 85, Q.S. 6.266; to be top-heavy, of a spindle charged with yarn, AP 6.160 ( Antip. Sid.); μῆλα -έοντα κορύμβοις ib. 5.257 ( Paul.Sil.); have a headache, ναυτιῶντα καὶ -οῦντα ὑπὸ τοῦ σάλου Luc. Herm. 28:—also κᾰρηβᾰρ-άω Pherecr. 218 ( καραι- codd. Eust.), Thphr. Od. 46 (but -βαρεῖν HP 9.8.6), v.l. in Luc. Lex. 13; and κᾰρηβᾰρ-ιάω v.l. in Ar. Fr. 792, prob. l. in Telecl. 44, cf. Sch. Opp. H. 3.368:—the form κᾰρηβοάω, = ἰλιγγιάω is quoted by Ael.Dion. Fr. 221, and καρηβορᾶν, καρυβοᾶν are vv.ll. in Ar. l.c.
cord, line, string, ἐκ δὲ τρήρωνα πέλειαν λεπτῇ μηρίνθῳ δῆσεν ποδός Il. 23.854, cf. 869; μήρινθον ἐπισπασάμενοι Arist. Mu. 398b17; γραμματεῖον μηρίνθῳ δεδεμένον Ach.Tat. 8.12: metaph., εἰ μὴ μηρίνθους ἡ φιλοσοφία περιτέθεικεν Plu. Alex. fort. 2.333c; fishing-line, Theoc. 21.12: hence prov., αὕτη μὲν ἡ μ. οὐδὲν ἔσπασε this line caught nothing, i. e. it was of no avail, Ar. Th. 928, cf. Luc. Herm. 28; cf. σμήρινθος. ( Hsch. has μηρινθίᾳ· σπάρτῳ (post μήρυγμα).)
plaited work of osiers or rushes, wicker-work, mat, φράξε δέ μιν [σχεδίην] ῥίπεσσι διαμπερὲς οἰσυΐνῃσι, κύματος εἶλαρ ἔμεν, evidently as a kind of bulwark (cf. παράρρυμα), Od. 5.256; ῥιψὶ καταστεγάζειν Hdt. 4.71; πάρεξις ῥιπῶν SIG 57.32 (Milet., V B.C.): prov., θεοῦ θέλοντος κἂν ἐπὶ ῥιπὸς πλέοις E. Fr. 397, cf. Ar. Pax 699, Luc. Herm. 28, Favorin. in PVat. 11.7.27; cf. ῥῖπος.
II
tossing on the sea, ἐκ πολλοῦ σ. εὕδοντʼ ἐπʼ ἀκτῆς S. Ph. 271; σάλον εἶχεν ἡ θάλασσα Plu. Luc. 10; καρηβαρεῖν ὑπὸ σ. Luc. Herm. 28; ἐν τοσούτῳ σ. ναυτιάσαντα Id. Tox. 19: metaph. of the ship of the state, τὰ μὲν δὴ πόλεος θεοὶ πολλῷ σ. σείσαντες ὤρθωσαν πάλιν S. Ant. 163; πόλις . . σαλεύει κἀνακουφίσαι κάρα βυθῶν ἔτʼ οὐχ οἵα τε φοινίον σάλου Id. OT 24; ἐν σάλῳ πόλις γενομένη Lys. 6.49; ἔσχε . . ὁ ἀγὼν ὑποτροπὴν καὶ σ. began to waver, Plu. Alex. 32, cf. Aem. 18; cf. σαλεύω II.1.