LSJ
4
denial, c. inf., either without μή, deny that . . , A. Eu. 611, E. IA 966; or with μή, say that . . not . . , Ar. Eq. 572, Antipho 3.3.7, etc.; οὐδʼ αὐτὸς ἀρνεῖται μὴ οὐ . . D.C. 50.22; also οὐκ ἂν ἀρνοίμην τὸ δρᾶν S. Ph. 118; ἀ. ὅτι οὐ . . , ὡς οὐ . . , X. Ath. 2.17, Lys. 4.1, D. 9.54.
divine Power, Divinity, Hdt. 5.87, E. Ba. 894 (lyr.), Isoc. 1.13, Pl. R. 382e, etc.; τὸ δαιμόνιον ἄρʼ ἢ θεὸς ἢ θεοῦ ἔργον Arist. Rh. 1398a15, cf. 1419a9; οἱ θεοὶ εἴσονται καὶ τὸ δ. D. 19.239; φοβεῖσθαι μή τι δ. πράγματʼ ἐλαύνῃ some fatality, Id. 9.54; τὰ τοῦ δ. the favours of fortune, Pl. Epin. 992d.
4
drive (to extremities), persecute, plague, οἵ μιν ἄδην ἐλόωσι . . πολέμοιο who will harass him till he has had enough of war, Il. 13.315; ἔτι μέν μίν φημι ἄδην λάαν κακότητος I think I shall persecute him till he has had enough, Od. 5.290; θεὸς ἐλαύνει πόλιν S. OT 28; Ἰωνίαν ἤλασεν βίᾳ A. Pers. 771; μή τι δαιμόνιον τὰ πράγματα ἐλαύνῃ D. 9.54; σὺ δʼ ἀπειλεῖς πᾶσιν, ἐλαύνεις πάντας Id. 21.135, cf. 173:— Pass., ἐλαυνομένων καὶ ὑβριζομένων Id. 18.48; λύπῃ πᾶς ἐλήλαται κακῇ S. Aj. 275; κακοῖς πρός τινος E. Andr. 31; ὑπʼ ἀνάγκης καὶ οἴστρου Pl. Phdr. 240d; τὴν ψυχὴν ἐρωτικῇ μανίᾳ Ael. NA 14.18; ἐλαύνεσθαι τὴν γνώμην to be out of oneʼs mind, Philostr. VS 2.27.5.
λοιδορέω, fut. - ήσω D. 40.48: aor. ἐλοιδόρησα E. Med. 873, etc.: pf. λελοιδόρηκα Pl. Phdr. 241e:— Med. and Pass. (v. infr.), fut. - ήσομαι Ar. Eq. 1400, etc.: aor. ἐλοιδορησάμην Is. 6.59; Att. more freq. ἐλοιδορήθην D. 9.54, 54.5 (v. infr.): ( λοίδορος):—
folly, Hdt. 1.146; μωρίας πλέως S. Aj. 1150, cf. 745; μωρίην ἐπιφέρειν τισί to impute folly to them, Hdt. 1.131; μωρίαν ὀφλισκάνειν to be charged with it, S. Ant. 470; ἐδόκει μ. εἶναι ταῦτα Th. 5.41; μωρίᾳ φιλονικεῖν foolishly, Id. 4.64; τῆς μ. what folly! Ar. Nu. 818, Ec. 787; εἰς τοῦτʼ ἀφῖχθε μωρίας D. 9.54; πολλὴ μ. τοῦ διανοήματος Pl. Lg. 818d; of illicit love, E. Hipp. 644, Ion 545.
D
οὐ: after Verbs of denying, doubting, and disputing, folld. by ὡς or ὅτι with a finite Verb, οὐ is inserted to show the neg. character of the statement, where in Engl. the neg. is not required, ὡς μὲν οὐκ ἀληθῆ ταῦτʼ ἐστὶν οὐκ ἔχετʼ ἀντιλέγειν D. 8.31, cf. Th. 1.77, X. HG 2.3.16, Smp. 2.12, Isoc. 5.57, etc.; οὐδεὶς ἂν τολμήσειεν ἀντειπεῖν ὡς οὐ τὴν μὲν ἐμπειρίαν μᾶλλον τῶν ἄλλων ἔχομεν Id. 6.48, cf. And. 4.34, D. 16.4, etc.; οὐκ ἂν ἀρνηθεῖεν ἔνιοι ὡς οὐκ εἰσὶ τοιοῦτοι Id. 9.54; ἀρνεῖσθαι ὅτι οὐ παρῆν X. Ath. 2.17; οὐδʼ αὐτὸς ὁ Λάμπις ἔξαρνος ἐγένετο ὡς οὐκ εἴη εἰρηκὼς κτλ. D. 34.49; ἀμφισβητεῖν ὡς οὐχὶ . . δοτέον δίκην Pl. Euthphr. 8c, cf. R. 476d, Prm. 135a; ἀπιστεῖν ὅτι οὐ . . Id. Men. 89d; ἀνέλπιστον καταστῆσαί τισιν ὡς οὐκ ἔσται μεταγνῶναι Th. 3.46: οὐ is sts. thus used in the second member of a negative comparative sentence, ἥκει ὁ Πέρσης οὐδέν τι μᾶλλον ἐπʼ ἡμέας ἢ οὐ καὶ ἐπʼ ὑμέας Hdt. 4.118, cf. 5.94, 7.16.γ, Th. 2.62, 3.36: after πλήν, X. Lac. 15.6, D. 18.45.