διασκηνητέος
διασκηνητέος
from διασκηνάω
διασκηνητέος, ον
verb. adj.
one must take up oneʼs quarters, Xen.
{
"content": "διασκηνητέος\n from διασκηνάω\n διασκηνητέος, ον\n verb. adj.\n one must take up oneʼs quarters, Xen.",
"key": "diaskhnhte/os"
}