ὀχυρωτέος
ὀχυρωτέος
ὀχῠρωτέος, ον,
verb. adj. of ὀχυρόω
one must strengthen, Plut.
{
"content": "ὀχυρωτέος\n ὀχῠρωτέος, ον,\n verb. adj. of ὀχυρόω\n one must strengthen, Plut.",
"key": "o)xurwte/os"
}