prō^pāgo (prŏ-
prō^pāgo (prŏ-, Lucr. 1, 42; Verg. A. 6, 870; Ov. M. 2, 38: prō-, Verg. G. 2, 26), ĭnis, f. (m., Fab. Pict. ap. Gell. 10, 15, 13) [1. propago]. Lit. A set, layer of a plant, Cic. Sen. 15, 52; Col. Arb. 7, 2: arbores aut semine proveniunt, aut plantis radicis, aut propagine, aut avulsione, aut surculo, aut insito et consecto arboris trunco, Plin. 17, 10, 9, § 58.— Of any slip or shoot that may be used for propagating: propagines e vitibus altius praetentos non succidet, Fab. Pict. ap. Gell. 10, 15, 13; Hor. Epod. 2, 9; Vulg. Gen. 40, 10.— Transf., of men and beasts, offspring, descendant, child; children, race, breed, stock, progeny, posterity (mostly poet.), Lucr. 5, 1027: Memmi clara, id. 1, 42: alipedis de stirpe dei versuta propago, Ov. M. 11, 312: Romana, Verg. A. 6, 871: vera, Ov. M. 2, 38; cf. id. ib. 1, 160: blanda catulorum, Lucr. 4, 997.—In prose: aliorum ejus liberorum propago Liciniani sunt cognominati, Plin. 7, 14, 12, § 62: clarorum virorum propagines, descendants, posterity, Nep. Att. 18, 2.
No short def.
Headword (normalized):
prō^pāgo (prŏ-
Headword (normalized/stripped):
pro^pago (pro-
Intro Text:
prō^pāgo (prŏ-, Lucr. 1, 42; Verg. A. 6, 870; Ov. M. 2, 38: prō-, Verg. G. 2, 26), ĭnis, f. (m., Fab. Pict. ap. Gell. 10, 15, 13) [1. propago]. Lit. A set, layer of a plant, Cic. Sen. 15, 52; Col. Arb. 7, 2: arbores aut semine proveniunt, aut plantis radicis, aut propagine, aut avulsione, aut surculo, aut insito et consecto arboris trunco, Plin. 17, 10, 9, § 58.— Of any slip or shoot that may be used for propagating: propagines e vitibus altius praetentos non succidet, Fab. Pict. ap. Gell. 10, 15, 13; Hor. Epod. 2, 9; Vulg. Gen. 40, 10.— Transf., of men and beasts, offspring, descendant, child; children, race, breed, stock, progeny, posterity (mostly poet.), Lucr. 5, 1027: Memmi clara, id. 1, 42: alipedis de stirpe dei versuta propago, Ov. M. 11, 312: Romana, Verg. A. 6, 871: vera, Ov. M. 2, 38; cf. id. ib. 1, 160: blanda catulorum, Lucr. 4, 997.—In prose: aliorum ejus liberorum propago Liciniani sunt cognominati, Plin. 7, 14, 12, § 62: clarorum virorum propagines, descendants, posterity, Nep. Att. 18, 2.
URN:
urn:cite2:scaife-viewer:dictionary-entries.atlas_v1:lat.ls.perseus-eng2-n38858
No citations.
{
"content": "prō^pāgo (prŏ-, Lucr. 1, 42; Verg. A. 6, 870; Ov. M. 2, 38: prō-, Verg. G. 2, 26), ĭnis, f. (m., Fab. Pict. ap. Gell. 10, 15, 13) [1. propago]. Lit. A set, layer of a plant, Cic. Sen. 15, 52; Col. Arb. 7, 2: arbores aut semine proveniunt, aut plantis radicis, aut propagine, aut avulsione, aut surculo, aut insito et consecto arboris trunco, Plin. 17, 10, 9, § 58.— Of any slip or shoot that may be used for propagating: propagines e vitibus altius praetentos non succidet, Fab. Pict. ap. Gell. 10, 15, 13; Hor. Epod. 2, 9; Vulg. Gen. 40, 10.— Transf., of men and beasts, offspring, descendant, child; children, race, breed, stock, progeny, posterity (mostly poet.), Lucr. 5, 1027: Memmi clara, id. 1, 42: alipedis de stirpe dei versuta propago, Ov. M. 11, 312: Romana, Verg. A. 6, 871: vera, Ov. M. 2, 38; cf. id. ib. 1, 160: blanda catulorum, Lucr. 4, 997.—In prose: aliorum ejus liberorum propago Liciniani sunt cognominati, Plin. 7, 14, 12, § 62: clarorum virorum propagines, descendants, posterity, Nep. Att. 18, 2. \n",
"key": "propago2",
"type": "main"
}