συναίρω
συναίρω, poet. συναείρω (q.v.):— Med. aor. συνηράμην E. Or. 767, etc.; poet. aor. inf. συνᾰρέσθαι prob. cj. in Bion Fr. 8.8 ( συνερᾶσθαι codd.): v. αἴρω, ἄρνυμαι: pf. inf. written συνῆρσθαι, BGU 975.15 (i A.D.), PLips. 27.15 (ii A.D.):—