ἀμφισβητητέον
ἀμφισβητητέον, verb. Adj.
{
"headword": "ἀμφισβητητέον",
"urn": "urn:cite2:scaife-viewer:dictionaries.v1:lsj-n6063",
"citations": [],
"senses": [
{
"definition": "",
"urn": "urn:cite2:scaife-viewer:dictionaries.v1:lsj-n6063-0",
"children": [
{
"label": "",
"definition": "<i>one must argue against,</i> τοῖς εἰρημένοις Arist. EN 1113b17; cf. ἀμφισβητέω I.4.",
"urn": "urn:cite2:scaife-viewer:dictionaries.v1:lsj-n6063-0-0",
"citations": [
{
"urn": "urn:cite2:scaife-viewer:citations.atlas_v1:lsj-7042",
"data": {
"quote": "τοῖς εἰρημένοις",
"ref": "Arist. EN 1113b17",
"urn": "urn:cts:greekLit:tlg0086.tlg010:1113b.perseus-grc2.17"
}
}
],
"children": []
}
]
}
],
"key": "a)mfisbhthte/on",
"type": "main"
}