κνήνιον
κνήνιον, τό, dub.sens. in Supp.Epigr. 1.413 ( Gortyn, v B.C.). (Fort. leg. τῶν κτηνίων Cret. gen. pl. of κτῆνος).
{ "headword": "κνήνιον", "urn": "urn:cite2:scaife-viewer:dictionaries.v1:lsj-n58154", "citations": [], "senses": [], "key": "knh/nion", "type": "main" }