κνήνιον
κνήνιον, τό, dub.sens. in Supp.Epigr. 1.413 ( Gortyn, v B.C.). (Fort. leg. τῶν κτηνίων Cret. gen. pl. of κτῆνος).
{
"headword": "κνήνιον",
"urn": "urn:cite2:scaife-viewer:dictionaries.v1:lsj-n58154",
"citations": [],
"senses": [],
"key": "knh/nion",
"type": "main"
}