κείρω
κείρω, fut. κερῶ Pl. R. 471a, Ion. κερέω Il. 23.146: aor. ἔκειρα Pi. P. 9.37, E. Tr. 1173, etc., Ep. ἔκερσα Il. 13.546 ( ἀπο-, in tmesi), A. Supp. 666 (lyr.): pf. κέκαρκα Sammelb. 6002 (ii B.C.), ( περι-) Luc. Symp. 32:— Med., fut. κεροῦμαι E. Tr. 1183, ( ἀπο-) Pl. Phd. 89b: aor. ἐκειράμην Lys. 2.60, etc., Ep. ἐκερσάμην Call. Fr. 311, A. Pers. 953 (lyr.): — Pass., aor. 1 part. κερθείς ( v.l. καρθ-) Pi. P. 4.82: aor. 2 ἐκάρην [ᾰ] PSI 4.368.45 (iii B.C.), subj. κᾰρῇ Hdt. 4.127, inf. κᾰρῆναι, part. καρείς, Luc. Sol. 6, Plu. Lys. 1: pf. inf. κεκάρθαι Hdt. 2.36: Att. plpf. ἐκεκάρμην Luc. Lex. 5. (Cf. Skt. kṛṇá̄ti ‘wound’, Lat. caro: prob. also OE. scieran, Eng. shear.):—