ἰτητικός
ἰτητικός, ή, όν, = ἰταμός, Max.Tyr. 41.5: Comp., ib. 21.2: Sup. -ώτατον ὁ θυμὸς πρὸς τοὺς κινδύνους
{
"headword": "ἰτητικός",
"urn": "urn:cite2:scaife-viewer:dictionaries.v1:lsj-n51396",
"citations": [],
"senses": [
{
"definition": "",
"urn": "urn:cite2:scaife-viewer:dictionaries.v1:lsj-n51396-0",
"children": [
{
"label": "",
"definition": "<i>most ready to encounter</i> dangers, Arist. EN 1116b26.",
"urn": "urn:cite2:scaife-viewer:dictionaries.v1:lsj-n51396-0-0",
"citations": [],
"children": []
}
]
}
],
"key": "i)thtiko/s",
"type": "main"
}