ἐκπέλει
ἐκπέλει, impers.,
{
"headword": "ἐκπέλει",
"urn": "urn:cite2:scaife-viewer:dictionaries.v1:lsj-n32587",
"citations": [],
"senses": [
{
"definition": "",
"urn": "urn:cite2:scaife-viewer:dictionaries.v1:lsj-n32587-0",
"children": [
{
"label": "",
"definition": "<i>it is permitted</i> or <i>allowed,</i> S. Ant. 478:— Hsch. has ἐξέπηλεν (leg. ἐξέπελεν) · ἐξεγένετο.",
"urn": "urn:cite2:scaife-viewer:dictionaries.v1:lsj-n32587-0-0",
"citations": [],
"children": []
}
]
}
],
"key": "e)kpe/lei",
"type": "main"
}