ὠδίνω
ὠδίνω [ῑ], used by early writers only in pres.: fut. ὠδῑνήσω LXX Hb. 3.10: aor. ὤδῑνα AP 7.561 (Jul.Aeg.), Opp. C. 1.5, Jul. Or. 2.56d; ὠδίνησα LXX Ps. 7.15:—so aor. Med. and Pass., ὠδινησάμην, -ήθην, Aq. Ps. 113(114).7, Pr. 8.25:—