†ἐκπλήσσω
†ἐκπλήσσω [ἐκ- 1.] 3 pl. aor. pass. ἔκπληγεν. In pass., to be driven out of one's wits, become panic-struck (cf. πλήσσω 2) Il. 18.225.
{
"headword": "†ἐκπλήσσω",
"urn": "urn:cite2:scaife-viewer:dictionaries.v1:cunliffe_lex-n2935",
"definition": "†ἐκπλήσσω [ἐκ- 1.] 3 pl. aor. pass. ἔκπληγεν. In pass., to be driven out of one's wits, become panic-struck (cf. πλήσσω 2) Il. 18.225.",
"citations": [
{
"urn": "urn:cite2:scaife-viewer:citations.atlas_v1:cunliffe_lex-28463",
"data": {
"quote": "",
"ref": "Il. 18.225.",
"urn": "urn:cts:greekLit:tlg0012.tlg001.perseus-grc2:18.225"
}
}
],
"key": "e)kplh/ssw",
"type": "textpart"
}