<TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xmlns:py="http://codespeak.net/lxml/objectify/pytype" py:pytype="TREE"><text><body><div type="edition" n="urn:cts:greekLit:tlg2022.tlg007.1st1K-grc1" xml:lang="grc"><div type="textpart" subtype="chapter" n="4"><p>καὶ οὐ λέγω τοῦτο μὴ δεῖν πάντοτε μεμνῆσθαι
θεοῦ. μὴ πάλιν ἐπιφυέσθωσαν ἡμῖν οἱ πάντα εὔκολοι καὶ
ταχεῖς. μνημονευτέον γὰρ θεοῦ μᾶλλον ἢ ἀναπνευστέον·
<lb n="10"/> καί, εἰ οἷόν τε τοῦτο εἰπεῖν, μηδὲ ἄλλο τι ἢ τοῦτο πρακτέον.
κἀγὼ τῶν ἐπαινούντων εἰμὶ τὸν λόγον, ὃς μελετᾷν ἡμέρας
καὶ νυκτὸς διακελεύεται, καὶ ἑσπέρας καὶ πρωὶ καὶ μεσημβρίς
διηγεῖσθαι, καὶ εὐλογεῖν τὸν κύριον ἐν παντὶ καιρῷ·
εἰ δεῖ καὶ τὸ Μωυσέως εἰπεῖν, κοιταζόμενον, διανστάμενον,
<lb n="15"/> ὁδοιποροῦντα, ὅ τι οὖν ἄλλο πράττοντα, καὶ τῆ μνήμη
<note type="footnote">2 βλάπτωσιν bc || 3 ὑπερβαίνοντας a || 4 δὴ] ’δε cd || 6 βαρηθέντες c</note>
<note type="footnote">4. 7 om τοῦτο a || II λόγον] νόμον bd</note>
<note type="footnote">4. τοῖς στεπποῖς τῶν λόγων] Though
Gr. is fond of the partitive gen. (οἱ
στερροὶ τῶν λόγων = οἱ λόγοι οἱ στερροί),
it seems best here to suppose
τοῖς ’στ’. to be neut., ’the solid qualities
of our discourses? Perh. Gr. is
still using the metaphor or simile of
food. It would seem to suit καταπιεσθέντες
κ. βαρυνθέντες as well as
τοῖς στερροῖς. Cf. Heb. v 12 στερεά
τροφή).</note>
<note type="footnote">6. ζημ. καὶ εἰς τ. ἁ. δ.] The εἰς
does not denote the extent of the
damage, but the quarter in which it
is felt. Over-strong meat not only
fails to increase the vital forces of
those to whom it is administered;
it even impairs those which they
possessed. Cp. v 26.</note>
<note type="footnote">4. It is always right to think of
God; but not always suitable to discourse
of Him.</note>
<note type="footnote">8. ἐπιφυέσθωσαν] ἐπιφύειν is ’to
plant upon ’ ; hence in pass. ‘to fasten
upon and cling ’ like hounds upon
a quarry. Plutarch frequently uses
the word in this way; e.g. § 1
ἐπιφυομένους, ὥσπερ θηρίοις εὐγενεῖς
σκύλακας. Gr. uses it again in v ιι.</note>
<note type="footnote">ib. οἱ π. εὔκολοι] ‘ who are always
(lit. in all points) so agile and ’
ὕκολος (cp. δύσκολος), from κόλον,
’diet,’ means originally one whose
food agrees with him. Hence it
comes to be used for facility in any
direction. Plato Legg. 942 D uses
the substantive in the sense of bodily
activity, which (metaphorically applied)
plied) is the sense here.</note>
<note type="footnote">9. μνήμον. κτλ.] ’It is more necessary
to remember God than to
breathe.’</note>
<note type="footnote">11 . τῶν ἐπ’. εἰμι] ‘ am one of those
who approve.’</note>
<note type="footnote">ib. μελετᾷν ἤμ’. κ. νυκτός] Psalm
i 2 (Josh, i 8).</note>
<note type="footnote">12. ἑσπέρας κτλ.] Psalm liv 18
(lv Ι7).</note>
<note type="footnote">13. εὐλογεῖν κτλ.] Psalm xxxiii 2
(xxxiv 1).</note>
<note type="footnote">14. κοιταζόμενον κτλ.] Deut. vi
7 (cp. xi 19).</note>

<pb n="7"/>
τυποῦσθαι πρὸς καθαρότητα. ὥστε οὐ τὸ μεμνῆσθαι δίη.
νεκῶς κωλύω, τὸ θεολογεῖν δέ· οὐδὲ τὴν θεολογίαν, ὥσπερ
ἀσεβές, ἀλλὰ τὴν ἀκαιρίαν· οὐδὲ τὴν διδασκαλίαν, ἀλλὰ
τὴν ἀμετρίαν. ἢ μέλιτος μὲν πλησμονὴ καὶ κόρος ἔμετον
ἐργάζεται, καίπερ ὄντος μέλιτος, καὶ καιρὸς τῷ παντὶ <lb n="5"/>
πράγματι, ὡς Σολομῶντι κἀμοὶ δοκεῖ, καὶ τὸ καλὸν οὐ
καλόν, ὅταν μὴ καλῶς γίνηται, ὥσπερ ἄνθος ἐν χειμῶνι
παντελῶς ἄωρον, καὶ γυναιξὶ κόσμος ἀνδρεῖος, ἢ γυναικεῖος
ἀνδράσι, καὶ πένθει γεωμετρία, καὶ πότῳ δάκρυον, ἐνταῦθα
δὲ μόνον τὸν καιρὸν ἀτιμάσομεν, οὗ μάλιστα τιμητέον τὸ <lb n="10"/>
εὔκαιρον ;</p></div></div></body></text></TEI>